Fritflugan kan ännu lägga ägg i både råg- och höstvetesbrodd om temperaturen är över 12-15 grader och skador kan uppkomma fram till att plantorna har tre eller flera blad. Dess larv angriper främst huvudskotten som dör och detta leder ofta senare till en överdriven bestockning hos plantorna. Vid kraftigare angrepp kan dock hela plantan dö och detta syns först som förslappade, efterhand vissnande, blad. Efterhand dör hela plantan vilket tyvärr har skett lokalt under år med riklig förekomst av fritflugor.
Själva fritflugan är ca 2-3- mm lång, blank och svart medan larven är ca 1-3 mm lång, först genomskinlig och senare ljusgul.
En eventuell bekämpning bör utföras när grödan har 1-2 blad med pyretroidpreparat med tillräcklig dosering.
Det har många år varit rätt lugnt med förekomsten av av randig dvärgstrit spridd vetedvärgsjuka men man bör komma ihåg faran för angrepp! Det mest effektiva sättet att skydda sig mot vetedvärgsjuka är att så sitt höstvete tillräckligt sent i en välplöjd åker (så att växtrester och spillsäd inte ligger i ytan) där förfrukten INTE varit vete!
Den randiga dvärgstriten är en ca 5 mm lång strit med brunspräckliga teckningar på vingarna. En eventuell bekämpning görs med pyretroider när grödan har 1-2 blad om ovanstående villkor inte uppfylls och speciellt om angrepp av vetedvärgsjuka förekommit tidigare.
Angripna plantor tvinväxer och färgas efterhand gula-röda. Spridningen på hösten sker från fält till fält medan den om våren främst sker inom fältet. Gleshet och luckor i beståndet gynnar vårspridningen.
Denna sida är uppdaterad den 2.10.2017 av Jan Grönholm, NSL
