Lokalt gulskiftande och fläckvis gulnande områden främst i kornfält som nått ungefär tre blad och främst på lättare Mo-jordar.

Främst i tidigare sådda kornfält på mo-jordar där bestånden nu nått ca tre blad kan en utbredd eller en flammig gulfärgning ses på de lättare Mo-delarna.

 

Oftast är de äldre bladen drabbade och vid närmare undersökning är det ofta den yttre bladhalvan – bladspetsarna som drabbats värst.

 

Gulfärgningen torde i många fall bero på fysiologiska orsaker s.s. problem med näringsupptagningen, packning och/eller något djup sådd, – typiskt för fysiologiska symtom är att just att bladspetsarna/ändorna färgas gula. Problem med N-upptagning ger gulfärgning av äldre blad eftersom kväve i växten kan transporteras till yngre blad.

 

Det gäller dock att också kontrollera åkerns pH och eventuella utförda Mn-analyser för symtomen på Mn-brist kan se ut just så här! Vid svårare Mn-brist bildas bruna fläckar, – ”pärlband”, mellan bladnerverna och vid svår brist kan bladvävnaden mellan bladnerverna börja vissna. På havre blir fläckarna gråa och flyter ofta ihop varvid bladen ofta böjer ned sig som hundöron. På havre kallas Mn-brist därför gråfläcksjuka.

 

Om åkerns pH av överstiger 6,5 eller rent av rör sig kring 7 blir just Mn svårare/svårtillgängligt. Också exeptionellt väder ss. vår nu rådande kyla kan pressa fram Mn-brist.

 

Om Mn-brist kan misstänkas bör inblandning av Mn-bladgödsel vid ogräsbekämpningen övervägas!

 

 
Denna sida är uppdaterad den 31.5.2017 av Jan Grönholm, NSL